Idag är jag less på livet. Eller nej, rättare sagt på folk. Förstår inte varför vissa människor har två sidor av sig, som en krona. Hur man kan prioritera vänner och anta att dem finns kvar ändå när man väl behöver dem. 

Känner för att kura ner mig i min favorit famn, fast den befinner sig långt borta i Israel. Jag saknar dig just nu något förfärligt. 

Slänger in tre bilder på mig själv bara för att jag är så glad idag. Varför? 

- Gissa vem som kirrade MVG+ på uppsatsen på svensk nationella?- Jo JAG!!! 

Känns sååå roligt att äntligen lyckas med något, det var på tiden! 

Avklarat sista matteintensiven tillfället och en sju kilometers tur till Öresundsbron och tillbaka. Satt mig under bron och tittade ut, ut på denna majestätiska bro, hav och Köpenhamn. Fantiserade om framtiden. Fick en mygga i ögat. Fantiserade lite till. Läskiga framtid, kom mig till mötes. Godnatt

Så himla bra helg! Fler av dessa så är jag lycklig. 

Var ute och sprang fem kilometer innan skolan igår. Möttes av en fin vy vid öresundsbron.

Annars så var jag i skolan, och därefter gick jag i stan med min syster och hennes pojkvän. Köpte födelsedagspresent mamma på Thomas Sabo, ett armband med ett läppsift på. Väldigt typiskt henne.

Skyndade mig hem, och vill bara skryta med att på ynka fyra minuter sprang jag från busshållsplatsen hem och bytade om, och sprang upp igen. Var sedan på tjejmiddag hos Amanda där hon lagade god mat, åt tårta och badade jacuzzi. Måste vara härligaste kvällen på länge! 

Idag ska jag hem till min pojkvän, fira mamma och sedan ska jag på 18-årsfest. Full rulle. Love it. 

Stannade kvar på skolan idag med Ellinor och var med och höll i Öppet hus. 

Visade och berätta om skolan för studiemotiverade ungdomar och föräldrar. En gång för något år sedan var jag en av dem, och nu ska jag gå ut tvåan. Fick massa energi och motivation av att göra detta, och jag är så tacksam och glad att jag går på Procivitas. Trots allt hårt jobb är det värt det. 

Känner så mycket i denna stressiga vardag. Pendlar mellan barn och vuxen så snabbt att jag inte vet vilket håll jag lutar mig åt. Ena sekunden äter jag pannkakor med chokladsås och kollar gamla tv-serier som huset fullt och gör roliga saker med vänner, och andra sekunden ska jag göra krävande uppsatser, prov etc och planera in tid att gå på toa typ. Man ska ha tid att vara en bra flickvän och även hinna med att träffa sina vänner. Ska bestämma kurser inför nästa termin och folk pratar om univeristet och framtiden. 

Jag känner mig som världens yngsta/äldsta 17 åring, som längtar efter att vara just 17. 

Var i skolan igår och gjorde engelska nationella, vad jag inte visste var den bomb som släpptes på mig. Eftersom jag varit sjuk hela veckan har jag inte fått reda på prov, läxor etc. Har därmed fem kapitel marknadsföring på prov på måndag, även ett geografiläxförhör samma dag, en analytisk recension i svenska på tisdag och sedan toppar vi detta med muntliga engelskanationella på måndag samt reading and listening test på onsdag. 

Blev så frustrerad och ledsen att jag inte fått reda på detta. Så hela min fredagskväll gick åt detta, och ledsamt nog kommer resten av helgen gå åt till plugg. 

Känns hopplöst, känns jobbigt och framförallt tråkigt. Men en gnista av hopp av att sommaren är runt hörnet hjälper. 

Solen har väckt mig dessa morgonar, och jag känner mig lika glad varje gång. Har ätit grillat och bara varit. Om sanningen ska fram har jag inbillat mig att det varit sommarlov. 

Om det bara vore så, det skulle ju vara en dröm. 

Men jag är fortfarande sjuk och borta från skolan, och skolarbetet ligger i en orörd hög på bordet. Men drömmen om sommar känns inte särskilt avlägsen, några veckor till och den är här. Tills dess så dagdrömmer jag om en friare och enklare dag. 

Vaknade upp med snuva och feber, men även pannkaksfrukost med hela familjen, och även middag med hela familjen. Har nog inte hänt sedan i december!

Valborg var roligt, men hade varit roligare om jag inte mått skit..

Annars, ökat världens soffpotatisar med en idag, plöjt igenom massa one tree hill avsnitt, samt en svart och vit film. På det massa godis och mat, jag är nog den enda som äter så pass mycket när man är sjuk.

Ska återgå till one tree hill nu

1 år. 12 månader. 52 veckor. 365 dagar. 

Ett år har gått sedan förra valborg 2011. Tiden har gått fort.

Hoppas på en bättre valborg än förra.

Dock vill jag tillägga att jag är sjuk, därav missar jag en del roligheter. Men min syster kommer hem idag, har inte träffat henne sen i januari och ikväll vankas det festligheter med min bästa vän. 

Gårdagen bjöd på extreme home makeover på mitt rum. Fick ett ryck och flyttade om lite möbler, och jag trivs. Var även på fest på kvällen i Staffansstorp. Efter en tripp till McDonalds och ett återbesök till festen för att en viss person tog fel skor på sig... hur man nu lyckas med det, åkte bunkefloarna hem. 

Idag ligger jag hemma, sick as a dog. Ångesten ligger högre än någonsin...

Påväg mot artonårsfest. Fredagen glider. Har gymmat och träffat bästis.

Känner mig glad, men allmänt irriterad. Som bilden ovan!

Sitter i mitt tomma hus med hunden i famnen. Bästa sällskapet då mörkret och ensamheten blir en aning för mycket.

Bakade massa gott idag. Somliga kritiserar min förmåga i köket, handlar nog mestadels av ignorans från min sida att försöka. Men idag vill jag nog säga att jag lyckades väldigt väl. Hade sällskap, och det blev krig. Lite som i One tree hill där Lucas och Peyton kastar cookie dough över hela köket. I mitt fall var det chokladsmet på golv och stolar, och mig. Mestadels mig. En salig röra, men en lycklig röra. 

Sanningen är väl att jag själv är en enda röra, och bäst är det de dagarna jag är en lycklig röra. Dagarna börjar flyta samman. Börjar bli likgiltiga där det enda man gör är att försöka och planera. Längtar efter en lyckligare tid som magiskt förenklar allt. Känns som jag jagat den dagen väldigt länge. 

Tror aldrig den dagen kommer att komma, men det finns stunder då man känner sig så levande och där livets alla måsten är miljontalsmil bort. Jag trivs i min chokladigaröra med min bättre halva. Känner mig alldeles förnöjd med livet då. 

Gäller väl bara att leta efter glimten av magin i livet, det är som bringar lyckliga dagar.

Borta med vinden, där fåglarna flyger.

I en flock som splittras, flyger jag ensam. 

Vingarna ger vika, och bryts som små svaga kvistar.

Ner mot marken, faller jag fort.

Letar efter något som kan rädda mig, en livlina som inte finns inom räcke. 

Faller istället hårt, ner mot marken.

Bruten, ensam och utan vingar.

När vingarna är på plats, besegrar jag. Vi hörs då.